Ännu en söndag, och ännu lite till ångest. Jag orkar inte. Jag mår bra egentligen. Det gör jag verkligen men jag är bara lite all over the place just nu. jag vill göra så mycket saker och vara så mycket saker men kan liksom inte ens klara av att vara mig själv. För jag vet inte vem jag är. Jag vet inte vad jag vill vara, eller vilken typ av person jag vill vara. Och att vara mig själv räcker inte till. På sista tiden gör jag så mycket misstag och jag är rädd att förlora alla på grund av det. Ingenting är enkelt just nu. När jag inte tänker så mycket känner jag mig glad, men just nu ifrågasätter jag allt. Speciellt mig själv. 

 

Skolan förstör mig. Jag vill vara duktig och få bra på alla prov, men det handlar inte bara om det. Jag måste vara duktig HELA tiden. Varje gång jag går in i ett klassrum måste jag göra mitt bästa. För det hänger min framtid på. Men vad är min framtid? Jag vet inte ens vad jag vill göra och jag borde inte veta vad jag vill göra. Men här är jag och kämpar tills jag svimmar (bokstavligen, jag svimmade) för något jag inte ens vet om det kommer existera. Jag vet, jag tänker för mycket. Men det är så här min hjärna fungerar. Det suger. Allt suger. Allt e sämst. Jag e sämst.

 

hej då, nu avgår jag från att vara 13 år i dagens samhälle.