Never Let You Go

 

Dagen är äntligen här! Idag är det dags för mitt och Louis framträdande.  Vi har övat så mycket och jag är verkligen taggad. Jag öppnar telefonen och ser en rad med sms från Niall.

Alla handlar om framträdandet och jag påminner mig själv om att Niall är mer taggad än någon annan. Men han borde vara det. Det är han som hjälpt oss att göra det så bra.

 

Jag börjar titta i min garderob efter passande kläder. Det här kan ta en stund.

Jag hittar äntligen en outfit som funkar. Jag tar fram en fin kjol och en blommig topp. Perfekt.

 

Jag gör mig i ordning som vanligt och ser Liams bil svänga in vid huset.

Jag skyndar mig ut och möter Liam i en kram.

 

–      Hello bestfriend, säger Liam med ett stort leende.

–      Hi bestie, svarar jag glatt.

–      So, are you exited?

–      Yep, super exited!

–      I am too. It’s going to be so fun watching my two of my bestfriends singing together!

Vi ler stort mot varandra och småpratar lite på vägen. När vi äntligen kommer fram står Louis och väntar.

Han kramar mig snabbt och drar med mig in till aulan. Vi har tydligen bråttom. Kanske för att jag är sen. Som vanligt.

 

När vi kommer dit går vår sånglärare igenom hur det ska gå till.

 

–      Louis and Emmy?

–      Yeah.

–      You’re first!

–      Okay!

Vi sjunger igenom låten snabbt och tyst för oss själva innan det är dags för oss att gå upp på scenen. Jag tittar ut i publiken och ser, Harry, Niall, Zayn, Liam och Eleanor. Det gör att jag känner mig ännu gladare. De ler stort och vi ler tillbaka. Musiken startar.

 

Jag börjar sjunga och jag känner mig så levande. Det känns klart. Som att jag har koll på allt. Det känns helt enkelt bra.

Louis kommer in i refrängen och jag sjunger varje ord med känsla. Det låter faktiskt otroligt fint och jag känner mig lite stolt över det vi gjort.

 

Låten når sig mot sitt slut och publiken börjar applådera. Några ställer sig upp. Jag och Louis tittar på varandra och ler stort. Killarna och Eleanor står upp och jublar högt.

Efter att alla gjort sina framträdanden mötte de oss bakom scenen.

 

–      You were brilliant! Utbrister Harry och kramar mig hårt.

–      I can’t believe how good your voice were, säger Eleanor och kramar mig.

Eleanor går sedan fram till Louis och kysser honom. Louis ler som en galning. De ser så lyckliga ut tillsammans.

–      You guys were incredible! Skriker Zayn, Liam och Niall. De kramar mig alla samtidigt och jag kramar de hårt tillbaka.

Eftersom att det är en speciell dag har vi inga lektioner. Vi börjar gå mot Harrys stora bil. Harry tar armen om mig jag lutar huvudet mot hans bröst. Jag känner hur mina ben blir svaga och jag lutar mig tungt på Harry.

 

–      Are you alright babe?

–      Yeah, mm I’m just tired.

Jag känner mig helt utmattad. Men inte vanligt trött. På ett plågsamt sätt.

Vi kommer fram till bilen och jag sätter mig i baksätet med Liam och Zayn. Niall sitter fram med Harry, och Louis sitter med Eleanor längst bak. Jag tar försiktigt av mig min jacka när jag ser min arm. Jag har flera blåmärken. Det konstiga är att jag inte kommer ihåg hur jag fick de.

Zayn måste också sätt de för han tittar frågande på mig.

 

–      What happend?

–      I’m not sure. I don’t remember getting them.

–      That’s weird. Does it hurt.

–      Not the bruces. But my body hurts. I guess I’m just tired.

–      Maybe you should get some rest.

–      Yeah, I probably should.

 

Hur kan jag bli så här utmattad helt plötsligt? Jag kände mig jättepigg alldeles nyss och nu känner jag mig som ett vrak.

 

–      Were are we going? Frågar jag.

–      I was thinking we could all go to the mall and have something to eat, and maybe shop a little?

–      Sounds great, but do you think you can drop me off at my house. I’m feeling really really tired.

–      Okay, are you sure you’ll be okay?

–      Of course!

Han kör till mitt hus och går ut från bilen för att säga hej då.

 

–      You were great today!

–      Thank you Harry! Han kysser mig och kramar mig sedan hårt igen.

Jag slappnar av och känner hur allt försvinner. Svart.

 

Det är konstigt hur mycket man fortfarande känner när man tappat medvetandet. Allt är en ända röra men ändå. Det känns lite som att vara fångad i en tornado. Inte för att jag varit det, men jag kan tänka mig att det är så här det känns.

 

Jag kan äntligen hålla upp mina ögonlock och jag tittar mig snabbt omkring. Sjukhuset.

 

–      Emmy? Säger en läkare hetsigt

–      Mhmm.

–      You fainted earlier and you’ve been unconcius for about 1 hour. How are you feeling?

–      Tired.

–      Okay, well that is comletely normal. Would you like to see your friends? They have been waiting for a long time.

–      Yes!

Alla kommer ingåendes. Även Eleanor. Jag blir glad av att se henne här. Det känns bra att hon bryr sig.

 

–      Emmy! Utbrister Harry.

Han pussar mig på pannan och stryker bort en hårslinga från min panna.

–      How are you feeling? Frågar Niall oroligt.

–      I’m relly, really tired. Do you know what’s wrong?

–      No, the doctor said he was going to tell us as soon as possible. They’ve runned a lot of tests. Now we’re just waiting for the result. Förklarar Harry.

Jag nickar försiktigt och ser att min läkare kommer in igen.

 

–      I have the results here and I’m afraid I have some really bad news. We should probably call your dad for this.

–      No, it’s fine. I just want to know what’s wrong with me.

–      We relly should call your parents.

–      Just tell me. Please.

–      You have cancer.