Never Let You Go

Hej! Hoppas att du stannar kvar och läser min första novell Never Let You Go! En tonårsnovell för dig som gillar One Direction (och kom igen, vem gillar de inte?). Kramar från Julia

Never Let You Go Del 11

Kategori: Never Let You Go

Previously:
Vi sitter kvar och bara pratar. Vi pratar länge, om allt möjligt. Det känns skönt att de vet allt om mig. Det gör det så mycket lättare. Ärlighet är det som håller oss nära.

Ännu en ny dag.

Jag vaknar av min sms-signal. Det är från Harry. Jag känner hur ett stort leende växer fram och jag öppnar sms:et.

”Good morning love. X”

”Good morning gorgeous x”

Precis när jag skickar iväg det får jag ett samtal av Niall. Värst vad populär man var idag då.

–      Good morning Emmy!  Since you and Louis has the big performance coming up, it needs to be perfect. And I was thinking I could help you make it perfect! Can we meet after school at the beach? Louis is going to be there!

–      Yeah, okay! Great! Seems like you’ve taken the job as our singing coach?

–      Yes. I am now officially yours and Louis’ singing coach!

–      Well okay Mr. Horan, I’ll see you at school. Bye!

–      Bye Emmy.

 

Jag lägger på med ett leende. Ännu ett nytt meddelande från Harry.

”Do you want me to pick you up, beautiful?”

”I would love that! X

”Great, I’ll be there at eight”

 

Klockan är precis åtta när Harrys bil svänger in vid huset. Jag börjar försiktigt springa, men inser snabbt att det inte är det lättaste i ett par höga klackar. Varför tvingar jag ens på mig sådana här skor? Jag vinglar långsamt fram till bilen och sätter mig i framsätet, bredvid Harry. Han kysser mig och ler stort. Jag kan vänja mig vid det här. Absolut.

 

–      Oh come on! I haven’t even had the chance to say hello before you two are all over each other. Hör jag Louis säga. Jag vänder mig om och ser alla killarna. Hur kunde jag inte sett de förut?

–      I need to be able to kiss my girlfriend, right Louis?

”Girlfriend”. Mitt favorituttryck i världen just nu. Det gjorde allt så tydligt. Det var jag och Harry nu. Jag har känt att vi hör ihop ända från första dagen då vi träffades men nu var vi officiellt ett par. Jag gillade känslan av att ha en pojkvän. Men jag gillade känslan att ha Harry som pojkvän mer.

Alla killarna tittade med en konstig blick på Harry.

 

–      So are you two like a thing now? Frågar Zayn nyfiket.

–      We are if Emmy wants us to be!

–      Definitely.

Vi möts i en kyss ännu en gång men den blir inte långvarig eftersom att alla killarna skriker på oss.

 

–      Keep your eyes on the road Harry! I don’t want you two lovebirds to be the reason of my death. Säger Liam med en allvarlig men skämtsam ton.

Alla småskrattar lite och jag tittar på Harry igen. Perfektion.

 

Vi kommer fram till skolan och alla går in tillsammans.  Vi skiljs åt vid våra skåp och sedan rullar skoldagen på som vanligt.

Jag har matte med Zayn och vi skrattar lika mycket som vanligt. Och vi får lika många arga blickar från vår lärare som vanligt. Sedan har jag biologi med en massa okända människor. Alla onaturligt smarta. Kemin är efter det och jag börjar undra hur många här som valde rätt skola. Jag menar det här är ju ändå en ”performance” skola, och inte än jag-har-A-i-alla-ämnen-och-är-därför-bättre-än-dig-skola.

 

Skoldagen tar äntligen slut och jag får skjuts av Niall och Louis till stranden.  Vi lyssnar på radion i bilen och plötsligt kommer sjunger med till låtarna som spelas. Det är fint väder i London för omväxlingens skull och allt känns så otroligt härligt.

 

 POWER med Kanye West spelas och vi börjar alla skrika lite av glädje.

–      I LOVE this song, utbrister Niall och sedan sätter det igång.

 Louis och Niall försöker vara coola och dansar sin idé av coola rörelser. Det blir allt annat en coolt.

 Även fast jag inte har några nya tjejkompisar här i London känns det nästan som det. Jag menar Niall och Louis har definitivt sina stunder.

 

Jag skrattar lite för mig själv men fortsätter istället att sjunga med. Jag tror nog ändå att, med tanke på min rap, tar jag hem priset som minst cool idag.

 

Vi kommer fram till stranden och vi hjälps åt att bära filtar och solstolar.

 

–      Perfect. Säger Louis när vi hittat ett bra ställe.

–      Okay, so let’s start.

Vi börjar sjunga och det är jag som tar första tonen. Niall har tagit med sig gitarren så han spelar samtidigt vilket är till stor hjälp. På refrängen kommer Louis in och det låter faktiskt fantastiskt fint. Låten slutar och alla ler mot varandra.

–      That was AMAZING, utbrister Niall.

Alla ler och jag känner mig faktiskt stolt över det här. Ni vet den där känslan när allt bara fungerar. När allt är lätt och det rullar på.

Vi kör igenom låten många gånger och det blir bättre för varje gång. Vi lägger på lite stämmor och det låter väldigt fint. Louis röst passar liksom ihop med min.

 

Plötsligt kommer någon bakifrån och hoppar på oss. Det är Zayn, och Harry.

–      Hi! Do you mind if we crash the party? Frågar Zayn med sina valpögon och de slår sig ner mellan mig och Louis.

–      Hi babe. Säger Harry och kysser mig.

–      Hi gorgeous, säger jag tillbaka.

Niall börjar spela på något. Jag känner igen det men kommer inte på vad det kan vara.

 

–      I’m yours by Jason Mraz. Säger han nästan som att han läst mina tankar.

–      Sing along.

Alla börjar sjunga och det känns som en scen från någon film. Sådana här perfekta ögonblick händer liksom inte i verkligheten. Det låter jättebra. Killarna är verkligen talangfulla och det här är ett perfekt ögonblick. Med de perfekta personerna. 


Äntligen en ny del uppe! Förlåt för uppdateringen, hade ju som sagt inte tillgång till internet! Men det kommer bli bättre nu! Kommer kanske upp en till del sent ikväll, som en liten present för att ni fortfarande läser, haha. 

 

Kramar/ Julia :)

Kommentarer


Kommentera inlägget här: