Never Let You Go

Idag är det första skoldagen på terminen. Jag är väldigt nervös, men det ska bli sjukt kul! Att få ägna skoltiden åt att göra det jag verkligen älskar kommer bli så kul! Plus att jag kommer träffa Harry, Liam, Niall, Louis och Zayn varje dag. Wiiii.

Min mobil börjar ringa och jag ser att det är Harry. Jag kastar mig mot den och skyndar mig att svara.

 –      Hi Harry!

–      Hi gorgeous girl!

–      Exited for school? Frågar Harry.

–      Yeah, actually I am! Are you?

–      Since I get to see you, I’m super exited!

–      Looking forward to seeing you as well, Styles.

–      Do you want me to pick you up?

–      Yeah, sure! If you want to, that would be great!

–      Of course I want to! I’ll pick you up at nine?

–      Perfect. Bye!

–      Bye beautiful!

Jag gör mig iordning och sätter på mig en aprikosfärgad stickad tröja, ett par shorts och en klocka. Det får duga. Jag anstränger mig lite extra med håret idag. Jag försöker fixa perfekta lockar, i mitt annars ganska platta hår, man kan väl säga att det blir sådär.

När jag precis har ätit, svänger Harrys bil in och han tutar. Jag slänger på mig mina galaxy-mönstrade vans och springer ut till bilen.

Jag öppnar bildörren och hoppar in. 

–      Hello beautiful

–      Hi, säger jag och får en kyss.

–      Your hair looks really pretty!

–      Thank you!

Jag antar att det var värt allt besvär med locktången. Jag fattar inte att han märkte det.

Vi småpratar lite om allt möjligt medans vi rullar in på skolans parkering.

Harry går ut från bilen och går till min sida för att öppna dörren åt mig.

–      Thank you so much, Harry!

–      You’re welcome babe.

 

Vi flätar ihop våra händer och går in i skolan tillsammans. Den är verkligen stor. Jag har bara varit här en gång, och jag känner på mig att jag kommer vara vilse här många gånger. Det visar sig att våra skåp är ganska nära varandra. Vi båda tittar på varandra och ler när vi hittar skåpen.

 Helt plötsligt hoppar någon upp på min rygg bakifrån. Jag ser Liam i ögonvrån. Han är verkligen tung och jag sätter mig på golvet. Okej, jag faller ihop på golvet.

 –      Why Liam, why? Frågar jag samtidigt som vi båda skrattar.

–      It’s your turn to carry me, Emmy.

Vi båda skrattar och Harry kollar på oss som att vi är freaks. Vilket vi förmodligen är också.

Niall hjälper mig att komma upp från marken.

–      Thank you Niall, säger jag och han ger mig en kram.

Zayn och Louis kramar mig också och vi börjar gå mot aulan tillsammans.

 

Rektorn håller ett långt tal om hur kul det är att vi är här, och blablabla. Hon går också igenom skolans regler och hur allt kommer gå till. Jag lyssnar inte så noga. Jag sitter mest och tittar på Harry. Hur kan man tycka om någon så mycket på så här kort tid? Jag förstår det fortfarande inte. Men en sak jag vet är att jag tycker om Harry på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Det är allt jag behöver veta.

När hon pratat färdigt är det dags för vår första lektion. Jag har matte, yay.

–      I have maths now. Great

–      Me too, säger Zayn.

–      Why do I have a feeling that maths is going to be so much more fun now? Säger jag skämtsamt.

–      Because you’re with me now, säger Zayn skämtsamt. Han böjer sin arm och visar en gest att jag ska kroka fast min arm.

–      Bye, non-maths people. It’s time to go calculate, säger Zayn till de andra.

–      Bye, weirdoes, svarar Louis.

Vi vänder oss mot det som vi tror är det rätta hållet till matematiksalen och går i armkrok hela vägen.

Det visar sig att vi, till min förvåning hittat rätt.

Vi sätter oss bredvid varandra och lektionen börjar.

 

Det är inte så hemskt som jag trodde, matten alltså. Eftersom att jag och Zayn jobbar tillsammans blir allt mycket roligare.

Klockan ringer ut och vi tar våra nya böcker och går mot skåpen.

Vi går härifrån på samma sätt som vi kommit hit, i armkrok.

 

Jag ställer mig vid mitt skåp och stoppar tillbaka mina böcker, när jag känner Harry krama mig bakifrån. Han vänder mig om och kysser mig. Jag får genast en ny energikick och känner mig överlycklig.

–      Hi, love, säger han och ler.

–      Hi, gorgeous.

–      So how did it go?

–      It was actually okay! Zayn made it so much more fun!

–      Good! I’ll see you later then?

–      Yes!

Han släpper min hand och pussar mig snabbt på pannan.

Eftersom att det är en mycket kortare skoldag än vanligt har jag bara två lektioner kvar.

 

Nu känner jag inte bara glädje, jag känner hopp. Det finns så mycket möjligheter och jag är redo. Redo för världen.

---

Heeej! Tänkte att ni skulle få en del innan jag åker iväg imorrn! Jag hoppas att jag kan uppdaterera och hinna skriva nytt men jag kanske inte har den möjligheten... Jag ska försöka skriva en del nu som jag kan tidställa! Jag kommer göra mitt bästa för att hålla en bra uppdatering, iallafall!

Kramaaaaar :)