Never Let You Go

Hej! Hoppas att du stannar kvar och läser min första novell Never Let You Go! En tonårsnovell för dig som gillar One Direction (och kom igen, vem gillar de inte?). Kramar från Julia

Never Let You Go Del 4

Kategori: Never Let You Go

Previously:
De orden gör mig gladare än någonting gjort på länge.
–      Can we join, or do you want to spend some alone time with your girl? frågade Zayn skämtsamt.

–      She’s not my girl. Of course you can join us. 

Vad menade han egentligen med ”she’s not my girl”? Okej, jag är ju inte hans tjej eller någonting. Men, kanske finns det en del av mig som önskar att jag var det? Jag är officiellt förvirrad.

 

Skolan verkar helt fantastisk. Människorna är så trevliga och det känns som att det är här det händer. Jag är till min förvåning GLAD. Det känns så skönt. Jag antar att jag har någon att tacka.

–      So what do you think Emmy?

Harry väckte mig från mina tankar.

–      About what?

–      Oh, nothing, I was just trying to wake you up. You were totally lost there for a while, sa han med ett litet leende.

–      Aha haha, okay.

–      So can you come over at seven? We can have a movie-marathon? The boys will be over around seven as well!

–      Yeah, that sounds great!

–      See you soon then!

 Han ger mig en snabb kram och tittar på mig med sina stora gröna ögon.  Vi utbyter leenden och jag beger mig hemåt.

 När jag kommer hem skyndar jag mig med att börja fixa mig. Jag sminkar mig lite lätt, borstar ut håret och lägger fram en outfit. Det får bli en kjol, ett linne och ett par blommiga klackar. Enkelt men snyggt.

 Klockan har redan hunnit bli sju och jag springer som vanligt den sista biten.  Jag knackar försiktigt på och Harry kommer snabbt och öppnar.

–      Hi Emmy! You look beautiful.

–      Thank you handsome.

Allt går så snabbt. Vänskapen med Harry alltså. Jag har känt honom i typ några dagar och vi kramas och ger varandra komplimanger. Inte för att jag något emot det. Absolut inte.

 Vi går in mot vardagsrummet och jag ser att killarna redan är här. De skriker och skrattar högt och jag ser att Niall ligger längst ner i deras lilla hög.

–      Harry,? Emmy? Somebody help me!

–      Well hello to you too Niall, säger jag samtidigt som jag drar ut Niall från högen.

–      Thank you, these boys are crazy, säger han skrattandes och ger mig en kram.

Alla här i England gillar att kramas har jag märkt. I sådana här lägen är jag glad för det. Jag får tre till kramar av killarna och vi sätter oss i soffan.

 

–      Scary movies or comedies, frågar Harry.

–      Scary movies, skriker alla killarna ut samtidigt.

Fan, också. Jag klarar verkligen inte av läskiga filmer. Men egentligen spelar det ingen roll vad vi tittar på. Så länge jag får umgås med killarna är jag glad!

Jag måste se lite rädd ut, för Harry väntar inte länge med att kommentera händelsen.

–      Don’t worry. You’re with me, säger han och lägger armen runt mig.

Filmen börjar och jag är redan rädd. Men Harrys arm får mig att känna mig mycket tryggare.  Jag känner hur mina ögonlock blir tyngre och tyngre och tillslut kan jag inte hålla de uppe längre.

 

Jag måste sovit länge för när jag vaknar är filmen slut och killarna sitter uppe och pratar.

 –      Welcome to the year 3000, säger Louis skämtsamt.

–      Aw, thank you Louis.

Alla sitter och stirrar på mig.

–      What?

–      Harry would like to ask you something, säger Zayn.

–      Emmy, would you like to go out with me?

Så fort jag hör frågan börjar jag le.

–      I would love to!

–      Great!

Alla killarna börjar busvissla och skrika exalterat. Vi skrattar allihop och Harry pussar mig i pannan. Jag dör typ lite.

 

Vi tittar på några fler filmer och de är alla läskiga. Det slutar med att jag bokstavligen sitter och skakar i Harrys knä. Han skrattar åt mig men håller om mig hårt. Ögonblicket kan inte bli mer perfekt.

 Jag hinner inte fundera så mycket mer eftersom att Niall bestämmer sig för att kasta ett popcorn i mitt huvud. Jag kastar tillbaka och innan jag vet ordet av det flyger det popcorn överallt och alla skriker och skrattar högt.

Louis kastar sig över mig med popcornskålen och jag skrattar mer än jag gjort på länge. Han kittlar mig samtidigt som han häller popcorn i mitt hår. Jag har alltid varit kittlig, så jag skriker det högsta jag kan.

Plötsligt får vi en kanna vatten på oss. Jag tittar upp och ser Harry.

–      What the hell was that for Harry, frågar Louis.

–      I was just getting a little jealous.

–      Oh, that’s it, säger jag och jagar honom.

Jag rycker vattenkannan ifrån honom och hoppar upp på hans rygg. Sedan börjar jag hälla vatten i hans hår. Jag hoppar av hans rygg och springer det snabbaste jag kan till soffan och försöker skydda mig själv med alla kuddar. Liam sitter i soffan så jag gömmer mig bakom honom.

–      You’ve found a good hiding spot there, viskar Liam med ett flin.

–      Yeah, I was hoping you could protect me from Harry.

–      Absolutely.

Han lägger massa kuddar på mig och lutar sig på mig. Harry kommer springandes.

–      Have you seen Emmy?

–      No. But how could you possibly have lost her. It’s not like you live in a gigantic house. Have you checked all the bedrooms?

Hela situationen blir så komisk att jag börjar skratta hysteriskt. Nu var jag definitivt hittad.

Liam börjar också skratta och nu ligger vi bokstavligt talat i en hög.  Jag har inte skrattat så här mycket på sjukt länge och jag kan inte sluta. Jag tittar upp på Harry och förväntar mig att se en irriterad min (eftersom att jag precis hällt vatten i hans hår), men istället ser jag ett stort leende. Liam och jag skrattar fortfarande men Liam har lyckats ta sig upp från vår hög och räcker fram sin hand för att hjälpa mig upp.

 

–      Can I give you a hand my dear? Frågar han med en tillgjord gammaldags röst och jag svarar med samma röst.

–      Oh, thank you love.

Jag vet inte vad som är fel på mig men jag skrattar fortfarande. Det gör Liam också. Det är ett av de här ögonblicken när ALLT är kul.

Efter en typ tjugo minuter lång skrattattack är klockan redan 01:00 och det är dags att gå hem.

–      I really have to go home, but i had the best night!

–      Okay, well we all had fun, säger Zayn.

–      Bye guys, see you soon!

–      Bye beautiful, säger de alla i kör. Typ som om det var inövat. Även om det var det skulle det var lugnt med mig. Heeeelt okej.

Harry följer med mig ut till hallen.

–      Thank you so much for tonight! I had so much fun!

–      Me too! Bye Harry!

Vi kramas och han pussar mig på kinden. Han är så perfekt. Åhhhh.

 

När jag kommer ut därifrån och tar upp min mobil för att ringa pappa, ramlar det ut en lapp.

”Hiiii gorgeous”. Give me a call: 09040 224 812 Xx” 


Del 4 uppe wiii! Jag försöker lägga upp en del varje kväll, men det är inte säkert att det blir så vaaarje dag! Gör allt för att ha bra uppdatering men ändå noga skrivna delar! Om det inte blir varje dag blir det varannan!

Kommentera och sprid gääärna!

Kraaaaam

Kommentarer


Kommentera inlägget här: