Never Let You Go

Hej! Hoppas att du stannar kvar och läser min första novell Never Let You Go! En tonårsnovell för dig som gillar One Direction (och kom igen, vem gillar de inte?). Kramar från Julia

Never Let You Go Del 20

Kategori: Never Let You Go

Previously: 
”Vissa oändligheter är större än andra oändligheter. Från 0 till 1 finns det en oändlighet med tal men mellan 0 till 2 finns det än större oändlighet. Jag är otroligt tacksam för den lilla oändligheten vi fick. Men jag önskar själv klart att du och jag fick en större.” Med tanke på att jag har cancer känns det som att vår oändlighet kommer bli mindre än jag hoppas på, och citatet känns som skrivet för oss. För med Harry känner jag mig oändlig och det kan ingen och inget ändra på.

–      Emmy? Dr. Morris väcker mig hastigt.

–      Yes?

–      We have good news for you Miss. Green! The cancer is slowly leaving your body and you are slowly recovering. We are going to continue the chemotherapy for a few days just to be sure that you’re going to recover, but it looks like everything is going to be perfectly fine!

–      Wow, that’s great! Thank you Dr. Morris!

Han ler mot mig och jag tar snabbt upp telefonen.

 

–      Hi Emmy!

–      Hi! I’m going to be fine Harry. The treatment is working; the cancer is leaving my body!

–      Oh my god, that is such good news Emmy! Do you want me to pick you up? All the boys are at my place and Eleanor and Perrie is on their way! We need to celebrate this!

–      Yeah, that would be great! But just so you know I’m still feeling a bit tired so I… Harry avbryter mig exalterat.

–      I was thinking a movie and pizza! What do you think?

–      Perfect.

–      Great! I’ll pick you up in ten minutes.

Vi avslutar samtalet och jag förbereder mig för att åka.

 

När vi kommer hem till Harry sitter alla och väntar i soffan. Det blir kramkalas som vanligt och den här gången får jag välja film. Det känns tryggt med tanke på min skräckfilms-historia med killarna.

 

–      Hmm. What about Love Actually?

–      Yes yes yes, skriker Eleanor och Perrie uppspelt.

Killarna ler och vi sätter på filmen.

 

När vi sitter där börjar jag tänka på hur mycket som har hänt på senaste tiden. Hur allt har gått upp och ner och hur jag just nu är på toppen. Allt har blivit så mycket bättre sen jag träffade killarna.

Jag tittar på Harry. Jag älskar honom så mycket. Han har räddat mig så många gånger och vid det här laget känns det som att vi hör ihop. Vi är som två pusselbitar som är gjorda för varandra. Vi passar, helt enkelt.

Harry tittar på mig och ler.

 

–      I love you Emmy Green.

–      I love you too Harry Styles.

–      Forever and always.


Sista delen uppe. Känns så sorgligt. Blev en kort liten avslutningsdel! Tack så mycket för att ni stannat kvar och läst, ni är bäst! Jag är så otroligt tacksam för alla kommentarer och att ni spridit den och talat om vad ni tycker!  Ni har verkligen hjälpt mig att utveckla mitt skrivande. Jag tror inte att jag kommer skriva en till novell på ett tag. Men novellbloggen ligger kvar ifall att! Om jag bestämmer mig för att starta upp igen talar jag om det på min twitter: @jjuulliiaa1d och på min instagram @juliaaa1d. 

Kraaaaamar /Julia :)

Kommentarer

  • Anonym❤ säger:

    Nej snälla kan du inte lägga upp någon del till det här e så himla bra det är det bästa som jag typ någonsin har läst snälla❤

    2013-07-16 | 09:19:32
  • Anonym säger:

    Gud vad duktig du är på att skriva!!

    Svar: Åh, gud vad glad jag blir! Tack! Det betyder sjukt mycket <3
    Julia s

    2013-10-12 | 10:41:28

Kommentera inlägget här: