Never Let You Go Del 15
Kategori: Never Let You Go
– Never Let Me Go. That’s what we said. But still, here you are, letting me go.
Han har så rätt. Det var det vi sa. Det var löftet. Och nu ska jag bara bryta det? Det får mig verkligen att tänka på hela situationen. Om jag inte får behandling kommer jag dö. Om jag dör kommer jag få träffa mamma och Clara. Hoppas jag i alla fall.Om jag får behandling kommer jag förmodligen överleva. Läkaren sa att det var en 80% chans för min typ av cancer.
Då kommer jag få träffa pappa, Harry, och mina bästa kompisar. De som gjort mig glad alla gånger jag varit så ledsen.
Jag vet att det är galet att vilja dö när man är arton år. Men inte för mig. Det är det som oroar mig. Inte cancern. Min vilja att dö.
Alla utom Harry har gått ut för att vi ska kunna prata ensamma.
– Emmy. Don’t let me go. Stay with me. Stay.
Jag svarar genom att leka med en av hans stora lockar. Och genom att gråta. Men vad försöker jag säga? Jag är inte så säker längre.
– But, my mom. This is my chance to see her again. To spend the time we missed together.
– I understand that. But what if you don’t? What if it really ends when you die? If everything turns black? Then you will be all alone. And I would never let that happen to you Emmy.
– I believe you get a second chance. Death is the second chance you get. If you completely screw up while you’re alive then maybe you can fix it in death. Apologize to the people you’ve hurt and meet the ones you’ve loved. A second chance to fix everything. And a chance to be fixed.
– That is a beautiful way of seeing it. But try to think about what you’re missing out on. If your theory is correct, I won’t see you in years. And I don’t know if I can be away from you for that long.
– Think of it as a long-distance relationship. I’ll be in heaven and you’ll be here. We’re going to end up together Harry. I know it.
Men jag kan inte ignorera allt han precis har sagt. Jag börjar tänka på mitt val. Gör jag fel som ger upp? Gör jag fel i att trotsa allt som jag någonsin trott på. Att hålla sig stark och aldrig ge upp. Det har alltid varit mitt motto. Och motton är till för att följa. Jag börjar tänka mer och mer på det.
Harry, Niall, Liam, Zayn, Louis, Eleanor och Pappa är för fina människor att lämna. Jag kanske kan bli helt återställd igen. Okej, förmodligen inte helt, men ändå. Jag vet inte ens om jag överlever med behandling. Men jag vill ändå kämpa för det jag tror på.
Det finns bara en person jag kan prata med om det här.
– Mamma? Om du hör mig vill jag bara säga att jag älskar dig. Men du måste hjälpa mig. Är det fint i himlen? Så fint att jag borde hälsa på?
Eftersom att min mamma är död svarar hon inte. Jag var ganska beredd på det.
– Men jag funderar på om jag kanske sak stanna här ett tag. Jag kommer träffa dig igen. Det vet jag. Men spelar det någon roll om jag kommer senare? Sviker jag dig då? Det ända jag behöver är ett tecken. Ett tecken på att du är okej, och jag lovar att jag kommer kämpa.
Det går några minuter och ingenting händer. Vad förväntade jag mig? En banner med texten ”jag är okej, jag spenderar mina dagar ritandes på molnen”? Hon är död.
Men inte långt efter flyger det in en duva genom fönstret. Hon sa alltid att hon ville bli en duva i sitt andra liv. Jag vet inte om jag är galen eller bara desperat efter någon typ av kontakt, men det känns som ett tecken.
Duvan/slash/Mamma sitter på fönsterkarmen länge och liksom bevakar mig. Det känns mäktigt på något sätt.
Min läkare kommer in.
– Hi Emmy! How are you feeling?
– Not good.
– Have you made up your mind yet? With the treatments I mean.
– I’m going to go through them. I need to fight. I owe that to the people I love.
Precis när jag förklarat situationen för läkaren flyger mamma iväg. Som att hon fick det hon kom för. Mitt val att vilja bli frisk.
– That is a really good decision! We’re going to do everything we can to make you cancer-free. I promise.
– Thank you, säger jag lite dämpat.
Jag tar fram min telefon och tar fram min och Harrys konversation.
”Hi Harry. I’m gonna fight. Come to the hospital and bring everyone, please?”
”That’s great. I’ll be right by your side. And we’ll be there in about fifteen minutes!
P.S. I would never let you go.”
Jag får ett stort leende på läpparna.
Men det försvinner när jag ser min läkare komma in.
– The sooner we start with the treatment, the better. So we need to start this afternoon if we get your fathers permission.
– Okay, I’ll call him so he gets here as soon as possible.
– Great.
– Oh, and dr. Morris?
– Yeah?
– Is it going to hurt?
– You might feel dizzy and tired. And you might feel sick. But after a while it should get better.
– Okay, thank you.
Killarna kommer in och sätter sig i en ring runt omkring mig.
– I’m so glad you changed your mind Emmy, säger Liam glatt.
– We all are. What would we do without you? We’re just five crazy fools running around. Säger Louis.
– Well, you have Eleanor. And she’s great! Where is she anyway?
– She said she was gonna go do something. But she will be here soon!
Alla sitter och tittar på varandra en stund tills jag öppnar munnen igen.
– I’m gonna need all of you. And I’m not even sure the cancer is going to get better. I just know that I want to fight this.
– We’re gonna fight this together.
Femton delar uppe! wiiiiii. Jag vet, lite tråkig del.. Sorry!