Never Let You Go

Personen som uppfann helger borde fan vinna nobelpris.

Jag ligger i sängen efter en lång natts sömn och tänker. Tänka är något är proffs på. Jag överanalyserar allt. Jag tänker på vilka fina människor jag har runt omkring mig. Men självklart kan jag inte låta bli att tänka på vilka fina människor jag hade runt mig. Det är typiskt mig. Att vända en otroligt glad och positiv känsla till ångest.

Men jag gråter bara i någon minut. Jag gör i alla fall framsteg. Det är dags att fokusera på det positiva. T.ex. på att jag har världens bästa pojkvän och världens bästa vänner. Och att de läker mig på något sätt. Jag kan ju inte gråta för alltid. Jag är glad. Jag är kär.

 

Klockan är redan 13.00. jag går långsamt upp och gör en kopp varm choklad. Vilket är ganska ironiskt med tanke på att det är 27 grader ute. Jag sms:ar Harry lite snabbt.

”Hiiii boyfriend;) X”

”Hii beautiful girl Xx”

”What are you up to? Wanna come over?”

”Nothing really. Yeah absolutely! I’ll be there in ten”

”Greeaaaaat”

 Jag tänker inte ens bry mig om att fixa mig. Mjukisbyxor, tofflor, knut och inget smink. Orkar inte. Jag gör en skål med flingor och sätter mig och twittrar samtidigt. Jag läser igenom mina omnämnanden, och ser en tweet från Harry.

”On my way to my beautiful girlfriends house. Exited @Emmy_Green95”

Han är officiellt den bästa pojkvännen någonsin.

 

Det plingar på dörren och jag springer ner mitt snabbaste för att öppna. Jag slänger upp dörren och kramar Harry hårt. Han pussar mig på pannan och sedan går vi upp på mitt rum. 

–      You look so beautiful Emmy.

–      Are you kidding me? I’m a mess.

–      No you’re perfect.

Vi kysser varandra och han ler sitt fina leende igen.

Resten av dagen spenderar vi inomhus. Man vill ju inte bli för varm.

Jag ligger i Harrys famn och vi tittar på film, dricker varm choklad och sjunger tillsammans. Han spelar gitarr, jag spelar piano och vi sjunger tillsammans. Jag känner mig så lycklig när jag är med Harry. Det känns som att jag lever i en drömvärld.

 

Klockan är sju och det är dags att äta middag.

–      Where do you want to eat? Frågar jag.

–      Subway? It’s just a couple minutes away.

–      Yeah, okay!

Vi sätter oss i Harrys bil och börjar åka. Harrys telefon ringer och han sätter på högtalare

 

–      Hello!

–      Hi Harry, where are you?

–      In the car with Emmy! You’re on speaker by the way.

–      Okay, hiiiii Emmy!

–      Hi Louis!

–      So where are you going?

–      Subway, to grab some food.

–      Can me and Eleanor join? She would love to meet you Emmy.

Harry tittar frågande på mig och jag nickar som svar.

–      Of course! Looking forward to meet her too!

–      Great! See you two there! Bye.

–      Bye!

När vi lägger på är vi redan framme. Harry tar min hand när vi kommer ut från bilen och vi börjar gå mot entrén där vi möter Louis och Eleanor. När de kommer närmre ser jag Eleanor tydligt och hon är så otroligt vacker. Verkligen drömutseendet. Och här står jag i freaking mjukisbyxor. Utan smink. Eleanor har en klänning, perfekt smink och fint lockat hår. Seriöst, vad är det för fel på mig.

 –      Eleanor, this is Emmy. Emmy, this is Eleanor, säger Louis.

–      Hi Emmy, so nice to meet you! Hon går fram och kramar mig, vilket känns lite onaturligt, eftersom att jag aldrig träffat henne, men hon är så trevlig. Jag kramar snällt tillbaka.

–      Nice to meet you too! I’m so sorry about how I look, I had no idea we were meeting you, I… Eleanor avbryter mig snabbt.

–      Oh, don’t be silly. You look gorgeous. I wish I looked that great without makeup. Säger hon och jag kan inte låta bli att bli lite avundsjuk på henne. Otroligt trevlig och såååå vacker.

–      You’ve got to be kidding me, you’re gorgeous.

Hon ler stort mot mig som ett sätt att tacka och Harry och Louis tittar på varandra konstigt.

–      Enough with the girl talk, you’re both gorgeous. Let’s eat! Säger Harry med glimten i ögat som vanligt.

Louis nickar och vi går in och beställer mat och sätter oss vid ett bord. Eleanor sitter mitt emot mig och Harry bredvid.

 

–      So, Emmy. Louis tells me you sing!

–      Yes, I do! I l really love it! It gives me an amazing feeling. Like I’m on top of the world or something.

–      That’s amazing. I bet you’re good.

–      You should come to our little show in school. Me and Louis are doing a duet together! Louis nickar.

–      Oh, Louis told me about it! I’ll definitely be there!

–      So what do you do on your spear time?

–      I’ve been doing some modelling, but I mostly just study and hang out with my friends!

–      You clearly fit as a model.

–      Aw, thank you!

Vi både ler mot varandra och Harry och Louis verkar nu prata om annat.

Jag och Eleanor pratar mycket! Mest om tjejsaker. Det är så skönt att ha någon att prata med om sådana saker. Kläder, killar. Okej, vi kan ju inte direkt prata om killar, eftersom att båda våra pojkvänner bokstavligen talat 1 centimeter ifrån oss. Det skulle vara lite väl obvious.

---

EN KVART FÖRE MIDNATT, BRA JULIA. Haha. 

tack så jättemycket för kommentarerna. De gör mig sååååå glad. Ni förstår inte. Och tack för tipsen, ska försöka göra nånting bra av det här. vad vet jag inte riiiiktigt än... Men ändå. Tack för att ni läser. Förresten, om berättar för era kompisar och sånt om den här novellen skulle jag bli överlycklig. Desto fler som läser, desto mer motivation. (fast ska jag säga. jag var tvungen att tvinga min syster och min bästis att läsa, haha)

Kraaaaaam